Rädd

Min ”bloggkompis” Bedragens kille har gjort slut. Kanske orkade han inte att leva med konsekvenserna av vad han gjort och då är det lättare att göra slut än att kämpa.

På nåt sätt känns det tomt. Är jag den enda galenpannan som fortsätter kämpa i ett förhållande med en partner som varit otrogen? Förmodligen inte, men ändå.

Jag blir också rädd. Tänk om A gör likadant. Tänk om hon inte orkar med mig och humörsvängningarna som ju fortfarande finns, även om det inte sker lika ofta längre.

Jag skulle bli otrösligt ledsen, men förmodligen också förbannad och bitter. Då skulle det senaste halvårets kämpande varit i ”onödan”. Då kunde hon lika gärna sagt att hon inte vill leva med mig direkt efter otroheten, så hade jag förmodligen levt ett lättare liv idag.

Låt oss hoppas att situationen aldrig inträffar!

Kommentar

Fick en kommentar på mitt föregående inlägg, som innebar en massa tankar, som i sin tur kräver ett nytt inlägg.

Jag uppskattar verkligen kommentarer från människor som varit i samma sits. Det känns skönt att man inte är ensam. Visserligen kan det kännas jobbigt att läsa att det kan ta så lång tid som upp till fyra år, men samtidigt känns det skönt att läsa att det faktiskt går att komma ur det jobbiga. Spontant känner jag att det faktiskt är värt all smärta och alla jobbiga stunder om det går att ta sig igenom det här. Om jag gör samma bedömning om fem år, om jag då tycker att det varit värt all möda, återstår att se. Jag hoppas det i alla fall.

Jag har gått igenom en skilsmässa. Jag vet vad det innebär, och jag vet att det går att ta sig igenom. Men jag vill helst inte göra det igen. Just nu tycker jag det är värt att anstränga sig till det yttersta för att slippa det, både för min och barnens skull. Sen är det ju faktiskt så att jag älskar A, och vill ha henne. Fast det är klart – jag hade föredragit att ha A utan otroheten.

Att höja garden för att inte bli sårad igen känner jag igen. Likgiltighet inför förhållandet. Vissa dagar är den större, vissa dagar är den mindre. Det gör självklart att det aldrig går att återskapa det som varit. Det är borta för alltid. Nu handlar det om att bygga något nytt. Det gör att jag t.ex. har svårt att känna något särskilt inför vårt bröllop. I början kunde jag inte ens se bröllopsbilderna, eller bilder från andras bröllop heller för den delen. Bröllopet var ju i mitt ”gamla” förhållande med A. Nu har jag vant mig, och jag försöker ganska ofta titta på våra bröllopsbilder för att försöka återskapa den fina känslan, eller i alla fall något i närheten. Förhoppningsvis kan jag lyckas med det också.

Förresten – idag mår jag ganska bra.

Tankar som snurrar i huvudet

Ibland blir jag inte riktigt klok på vad det egentligen är som utlöser den negativa spiralen, som gör att det positiva vänds till negativa tankar. Oftast känns det som en blixt från klar himmel. Visst händer det att en viss låt, eller ett visst TV-program kan väcka känslor som leder till negativa tankar, men oftast kommer det tillsynes utan yttre påverkan.

Visserligen har jag några tankar som ofta snurrar i huvudet, och som jag har svårt att göra mig kvitt. En av dem är att jag inte litar på A i följande:

1. Hur många gånger var hon otrogen med Tony? Först sa hon en, när jag hittade ”bevis” erkände hon två. Efter de två gångerna var hon höggravid vid de tillfällen hon träffade honom, och då tror jag inte något hände. Fram till september 2007. Då var hon på en veckas konferens, då även han var där. A säger att inget hände då. Men i de mailen jag läst inför konferensen i oktober verkar det som om han tar för givet att de ska ha sex. Det tror jag inte han skulle göra om inget hade hänt i på konferensen i september.
   Slutsats: jag tror hon ljuger, och att hon varit otrogen med Tony minst en gång mer än hon erkänt, i september 2007
2. När var hon otrogen första gången med Henrik. Hon säger själv att det var i april 2008. De träffades på konferens i oktober 2007 (samma konferens där Tony trodde de skulle ha sex), men A påstår att inget hände då, mer än att de blev väldigt nära vänner. Sen hade de i prinicp ingen kontakt förrän april 2008 då de enligt A via SMS planerade att träffas och ha sex. Hur troligt är det att man bestämmer en sån sak via SMS om det inte hänt något tidigare?
   Slutsats: jag tror hon ljuger, och att hon var otrogen med Henrik första gången ett halvår tidigare än vad hon sagt.
3. Har det funnits andra killar? A har alltid haft mycket SMS-kontakter med både tjej- och killkompisar, och jag har varit naiv och inte det minsta svartsjuk. Då skojade jag nog bort det, men med facit i hand kan jag ifrågasätta åtminstone ett SMS som hon skulle skickat till någon annan en kväll när hon var ute och festade, men som hon av misstag skickat till mig. Dessutom har jag läst något SMS från en killkompis där han skrev något i stil med att ”kan du inte köra iväg gubben så att jag kan komma förbi och hångla” eller nåt liknande. Då tyckte jag mest det lät som ett fylleskämt, men mot bakgrund av allt annat kan man ju ifrågasätta även det.
   Slutsats: jag tror att hon kanske ljuger om att det finns fler killar.

Om jag har rätt kommer hon aldrig erkänna det förrän jag hittat bevis, och några bevis är nog inte det lättaste att hitta. Det enda jag har att gå på är indicier och magkänsla. Om jag har fel kommer hon aldrig kunna bevisa att hon är ”oskyldig”. Med andra ord är det ett dödläge som gör att dessa tankar alltid dröjer sig kvar. Till hennes nackdel talar också att hon hittills inte vid något enda tillfälle som har med otroheterna att göra har talat sanning, förrän jag ”bevisat” saker. Hade det hänt, om så bara en enda gång, hade jag haft ett litet hopp att jag skulle kunna lita på henne i ovanstående.

Det här var en av de tankar som fortfarande snurrar i mitt huvud. Återkommer med fler tankar en annan kväll. Nu borde jag sova.

Som ni säkert förstår mår jag inte så bra idag!

Bättre och sämre

Helgen blev lyckad trots allt. Vaknade utan ångest i fredags. Det kändes som om tentan gick jättebra, och jag var på strålande humör när jag hämtade A vid tåget. Vi hade en jättemysig och trevlig kväll. På lördagsförmiddagen reste vi vidare, och sedan dess har vi tillbringat en närmast rosaskimrande alla-hjärtans-helg tillsammans. Bara tid för oss själva. Strosat på stan, ätit gott och tillbringat massa mysig tid på hotellrummet.

Ikväll har vi hämtat upp lillebror hos barnvakten och nu är vi tillbaka i vardagen igen. Tillbringade kvällen framför Beck på TV4, och av någon anledning kom en svacka, så nu är jag allmänt deppig och ledsen. Hoppas det går över snabbt, jag gillade känslan av att må bra som jag haft hela helgen.

And Here We Go Again

Ska nog sluta att skriva i bloggen när jag mår bra, för det känns som om varje gång jag gör det slår det tillbaka.

Idag är jag ledig från skolan. I morgon har jag tenta, och den börjar så tidigt så jag var tvungen att åka till studieorten redan i eftermiddags. Sover på vandrarhem i natt. Skulle verkligen behövt ägna större delen av tågresan åt tentaplugg, men skulle bara unna mig en kopp kaffe först. Och DÅ kom den med full kraft – ångesten. Mådde så dåligt så det blev fysiskt. Magen knöt sig och kroppen darrade. Jag frös fast jag, mer eller mindre, hängde över elementet i tågkupén. Det var länge sen jag mådde så dåligt.

Såg bilder framför mig hur A och Tony hade ihop det på hotellrummet på konferenserna. Började fundera på om hon sovit där hela natten, eller om det ”bara” var en snabbis och sen in på sitt eget rum igen. Vill nog iofs inte veta. Försökte föreställa mig hur man får till det i bagageluckan på en kombi, som hon och Henrik. Låter inte så romantiskt, men förmodligen spännande. Spänning i sexlivet är ju inte fel, men jag tror aldrig nånsin jag skulle klara av att ha sex i en bil efter det här. Vet inte riktigt hur jag känner för sex på ett hotellrum heller. Inte säker på att jag fixar det heller, vilket ju inte känns så bra med tanke på vår hotellweekend nu till helgen.

När jag kom till vandrarhemmet kändes det som jag skulle bryta ihop fullständigt, men det blev några stilla tårar innan jag gav mig ut för att äta ”middag” på Sveriges sunkigaste Burger King.

Allt mitt självförtroende inför tentan i morgon är som fullkomligt bortblåst, och det känns för jävligt. Hur f-n kunde jag vara så dum så jag gav mig in i det här? Varför skulle jag, som inte pluggat på 15 år, klara av att ta mig igenom ett helt program.

Nu ska jag göra ett tappert försök att, 6 timmar senare än planerat, gå igenom mina anteckningar en sista gång inför tentan. Förhoppningsvis känns det bättre i morgon.

Bra dagar

Just nu känns det mesta positivt, och har gjort så i flera dagar. Tågen sköter sig, skolan känns bra, och mitt humör håller sig uppe.

Det bådar gott, för i helgen ska A och jag ha en egen romatisk (förhoppningsvis) weekend i en annan nordisk huvudstad. Storebror och storasyster är hos sin mamma, och lillebror är hos farfar. Ser verkligen fram mot den här helgen och hoppas verkligen den blir bra. Tror jag behöver det.

Konstigt svar

Läser på Aftonbladets ”Fråga Eva” om en kvinna som en gång varit otrogen, och som undrar om hon alltid ska behöva stå ut med hans svartsjuka. Evas svar är

Nej, självklart ska du inte ha dessa svartsjuka känslor riktade mot dig nu! Han har valt att leva med dig efter att detta hände och också skaffat gemensamma barn. Män kan behöva ”pysslas” om lite extra då barnen anlänt, visa honom lite extra omtanke och närhet men begär att han slutar att belasta er och dig med dessa dumma, negativa känslor.

Visserligen är 7 år en väldigt lång tid, och jag kan väl tycka att det inte är OK med en överdriven svartsjuka, men att man fortfarande har känslor som härrör från otroheten tycker jag iofs inte är så konstigt, och att man ibland känner en oro när partnern rör sig i sammanhang  som påminner om de som var när otroheten skedde är väl inte så konstigt.

Och att svaret att män behöver ”pysslas om” tycker jag i sammanhanget känns mest förlöjligande och kränkande.

Usch, vilken kväll

I går kväll försvann det goda humöret och ersattes av negativa tankar. Vet inte riktigt hur det började, men någon gång under kvällen. Insåg att Melodifestivalen inte var någon höjdare att titta på när humöret redan börjat svikta.

Melodifestivalen ledde, av olika anledning, tankarna till en resa vi gjorde under sportlovet förra året. Under den veckan var A för första gången (enligt vad hon påstår) i kontakt med Henrik sedan de träffades i oktober. Om det stämmer borde det rimligtvis vara startskottet för flirten som ledde till otroheten.

Dessutom påminde Scotts om ”Dansbandskampen”, som i sin tur påminde om Thomas Deutgen (jurymedlemmen) som i sin tur alltid påmint mig om Tony som också verkar vara dansbandsnörd.

Som om det inte var nog med det blev A på dåligt humör av att jag mådde dåligt, vilket i sin tur fick mig att må ännu sämre.

Mår bättre nu

Just nu mår jag bättre, och har gjort sedan igår. Skönt.
Bloggtystnad kan ofta tolkas som att det är rätt bra, så att ni vet.

Dränerad på energi

Ikväll har jag varit helt dränerad på energi. Humöret har varit uruselt. Självförtroendet likaså.

Usch, lika bra att gå och lägga sig. Hoppas jag vaknar lyckligare.