Den här bloggen handlar om resan tillbaka efter min frus otrohet. Mina tankar, funderingar och känslor.
Jag, Anton, är mellan 30 och 40 år. Min fru, A ,är knappt tio år yngre. Tillsammans har vi två barn, i bloggen kallad lillebror och bebisen. Bebisen fanns inte när den här bloggan startade, utan föddes senare, och är idag mycket större än en bebis. Sedan tidigare har jag två äldre barn i mellan- och lågstadieåldern, i bloggen kallade storebror och storasyster.
Alla inlägg fram till 23 augusti är efterhandskonstruerade. Det kanske förklarar varför jag ibland inte är fullt så känslosam som jag kanske borde varit vid stunden för det “fejkade” blogginlägget, däremot förtar det inte smärtan och minnena av vad som hänt, och hur jag kände vid de olika tillfällena.
Som stöd för minnet har jag använt mig av SMS, mail, egna dagboksliknande anteckningar, och som sagt mitt eget minne. Det har förmodligen medfört att det är de mest jobbiga och svarta stunderna jag skrivit om, det är ju de man minns bäst. Dessa inlägg är postade i kategorin ”Historiken”.
Från och med 23 augusti 2008 kommer det nog att bli både mörka och ljusa stunder i bloggen. Tidigare blogginlägg har varit en historik. Från och med nu blir det här min reseskildring av resan tillbaka, och dessa inlägg är således postade i kategorin ”Resan tillbaka”. Hur länge resan håller på går nog inte att svara på. Kanske för evigt, för det är ju inte troligt att det kommer en tidpunkt då jag kan säga att det som hänt inte längre påverkar mig. Det som hänt kommer alltid att påverka mig, och jag kommer alltid att ha tankar och känslor kring det. Så resan varar nog för evigt. Om reseskildringen, d v s bloggen, varar lika länge återstår att se. Så länge jag har ett behov av att skriva om resan kommer bloggen att finnas där.
