Inte slut än

Som ni märker var det ett tag sen jag skrev här. Sakta men säkert har allt gått åt rätt håll under så lång tid. Men så…

Sista tiden har jag märkt en förändring i A’s beteende. Det känns återigen som om hon vaktar sin mobil. Sitt mail- och Facebookkonto som hon under lång tid inte loggat ut från, utan låtit ligga öppna har helt plötsligt blivit mycket noggrant utloggade.

Men så idag när jag skulle in på Facebook på familjens stationära dator, som det oftast är A som använder, så hade hon glömt logga ur och jag kom direkt in på hennes konto. Hade det inte varit för de senaste månaderna hade jag möjligtvis kunnat behärska mig, men det gjorde jag inte. Dessutom jobbade A, så risken för att bli påkommen var obefintligt.

Hittade ett meddelande som A sänt till Henrik. Det var uppenbart att det var en del av en mer omfångsrik konversation, men den hade tydligen blivit raderad. Tydligen hade hon missat det här meddelandet.

Meddelandet löd
”Mmmmm jag offrar lite för vår skull i så fall…. Det ser jag fram emot…tihi..”

Det var ganska uppenbart att det inte var en oskyldig konversation. Pulsen skenade, jag tappade andan och blev yr och illamående. Fick sätta mig ner på golvet. Som tur är var varken storebror eller storasyster hemma. Lillebror och bebisen lekte i vardagsrummet. Behöver jag säga att resten av dagen var den värsta jävla fars dag jag nånsin varit med om?

Konfronterade A, som erkände att hon och Henrik haft kontakt via Facebook ett tag, och pratat om att träffas. Men hon skulle aldrig låta det hända i verkligheten påstod hon. Det var bara lite spännande flört. Som om det skulle vara okej.

Nä, nu vet jag inte var jag står längre. Har skrivit ut en skilsmässoansökan och beställt personbevis. Det är ändå en prövotid på ett halvår.

Faaan!