Ett litet steg tillbaka

För ett tag sedan kom ett litet bakslag. Jag vet inte riktigt varför – tror att det är uppemot ett halvår sen jag senast kollade hennes mobil – men helt plötsligt fick jag ett infall en morgon när hon låg och sov och lämnat mobilen i hallen. Hittade en SMS-konversation med Per.

Även Per är en kille vi träffat inom den ideella organisation vi är aktiva i. A har hållit kurs för honom. Såvitt jag vet är det enda gången de träffats. Kursen bestod i tre delmoment – tre heldagar – men utan övernattningar.

Per talar om att kursen varit bra, A frågar vart de är, Per svarar och sen kommer följande:

A:  Okej jag är lite förvirradoch glömsk som du vet
Per: Blir så med mage.
A: Precis:-) undrar vad jag ska skylla på sen…
Per: Att du är gift.
A: Ha ha ja den var bra

Jag kan ju inte riktigt se vad som skulle vara roligt, och drog slutsatsen att det var något internt skämt dem emellan. Ett internt skämt om A:s äktenskap inkluderar ju även mig, och hur jag än tänker kan jag inte komma på någon förklaring till skämtet som jag känner mig bekväm med.

Efter någon dag konfronterade jag henne, och hade väl innerst inne hoppats på en vettig förklaring. Dessvärre uteblev den.

A:s förklaring var att Per skämtat, att han har lite konstig humor. A:s förklaring till sitt svar var att hon var ironisk.

Jag tycker det är krystade förklaringar. Men samtidigt kan jag ju inte bortse från att det är närmast omöjligt att de skulle lyckats ha något ihop eftersom de tillfällen de kunnat träffats varit i princip obefintliga.

Det blev med andra ord ett litet bakslag, men just nu känns det som om vi är ifatt igen.

Tillbaka en stund

Hej igen! Har varit borta från bloggen ett tag, och med borta menar jag verkligen BORTA. Jag har inte loggat in, jag har inte läst, jag har inte läst Bedragens blogg (som jag annars brukar följa), jag har inte googlat orden ”otrohet” eller ”otrogen” på över en månad. Jag har inte känt något behov av det, och det är väl ett bra tecken.

Det innebär iofs inte att jag mått toppen hela tiden, men överlag har jag mått bra. De jobbiga stunderna har varit hanterbara, och inte varat lika länge. Tidigare har jag ofta blivit helt vilje- och orkeslös när de jobbiga tankarna slagit till, den senaste tiden har jag känt mig nedstämd, men ändå kunnat fungera hyfsat normalt.

Den 23 april blev det lite jobbigare, då var det ett år sen A var otrogen med Henrik första gången. I alla fall första erkända gången. Nästa tillfälle som kan bli jobbigt är skolavslutningen, då är det ett år sen andra otroheten med Henrik. Håll tummarna för mig då.