Nu var det så länge sen jag skrev i bloggen att jag nästan glömt bort mitt användarnamn och lösenord. Det börjar nog bli dags att lägga ner bloggprojektet. Har ju ett tag haft avsikten att sluta blogga i samband med att bebisen föds, och nu har den kommit. Tänker inte skriva nåt mer om det nu, kanske i ett annat inlägg.
Som ni säkert förstår, med tanke på att jag inte skriver här så ofta, går det ganska bra. Fortfarande kommer iofs dåliga, jobbiga stunder. Men det är inte lika jobbiga, lika långvariga och kommer inte lika ofta.
Jag har sommarlov från studierna, och just nu är jag inne och jobbar några veckor på mitt gamla jobb. Känns faktiskt mycket bättre än vad jag trodde.
För någon vecka sedan kom Henrik på tal. Det var min kollega som av någon anledning som jag inte minns började prata om honom. Hon vet ju ingenting om vad som hänt eller hur det påverkar mig att prata om honom. Borde säkert låtit bli, men jag kunde ändå inte helt låta bli att prata på för att försöka få reda på mer om honom. Fick reda på att han numera är sambo sedan en tid tillbaka. Det borde väl kännas jättebra. Då behöver man inte oroa sig för honom. Men av någon anledning väcker det andra känslor också. Någon form av missundsamhet. Han borde inte få vara lycklig i ett förhållande. Hoppas hon är otrogen, gör slut och sårar honom på alla möjliga tänkbara sätt.
Primitiva tankar, jag vet, men ibland blir det så. Just nu upptar det faktiskt mer av mina tankar än vad jag skulle vilja, och påverkar också humöret på ett negativt sätt. Får försöka lägga det bakom mig, men det är inte så lätt alla gånger.
Snart är det ett år sen jag kom på otroheten. I ungefär samma veva föds bebisen. Mina planer har varit att i ungefär samma veva avveckla bloggen eftersom behovet att skriva inte är lika stort längre. Dessutom läser A bloggen regelbundet, så det blir inte riktigt samma sak att skriva.
Men ikväll har jag ångest för första gången på länge. Det har iofs varit värre. Jag kan hantera det, men det är jobbigt. A är på möhippa och jag sitter själv hemma framför datorn med ett vinglas i handen.
För ett tag sedan kom ett litet bakslag. Jag vet inte riktigt varför – tror att det är uppemot ett halvår sen jag senast kollade hennes mobil – men helt plötsligt fick jag ett infall en morgon när hon låg och sov och lämnat mobilen i hallen. Hittade en SMS-konversation med Per.
Även Per är en kille vi träffat inom den ideella organisation vi är aktiva i. A har hållit kurs för honom. Såvitt jag vet är det enda gången de träffats. Kursen bestod i tre delmoment – tre heldagar – men utan övernattningar.
Per talar om att kursen varit bra, A frågar vart de är, Per svarar och sen kommer följande:
A: Okej jag är lite förvirradoch glömsk som du vet
Per: Blir så med mage.
A: Precis:-) undrar vad jag ska skylla på sen…
Per: Att du är gift.
A: Ha ha ja den var bra
Jag kan ju inte riktigt se vad som skulle vara roligt, och drog slutsatsen att det var något internt skämt dem emellan. Ett internt skämt om A:s äktenskap inkluderar ju även mig, och hur jag än tänker kan jag inte komma på någon förklaring till skämtet som jag känner mig bekväm med.
Efter någon dag konfronterade jag henne, och hade väl innerst inne hoppats på en vettig förklaring. Dessvärre uteblev den.
A:s förklaring var att Per skämtat, att han har lite konstig humor. A:s förklaring till sitt svar var att hon var ironisk.
Jag tycker det är krystade förklaringar. Men samtidigt kan jag ju inte bortse från att det är närmast omöjligt att de skulle lyckats ha något ihop eftersom de tillfällen de kunnat träffats varit i princip obefintliga.
Det blev med andra ord ett litet bakslag, men just nu känns det som om vi är ifatt igen.
Hej igen! Har varit borta från bloggen ett tag, och med borta menar jag verkligen BORTA. Jag har inte loggat in, jag har inte läst, jag har inte läst Bedragens blogg (som jag annars brukar följa), jag har inte googlat orden ”otrohet” eller ”otrogen” på över en månad. Jag har inte känt något behov av det, och det är väl ett bra tecken.
Det innebär iofs inte att jag mått toppen hela tiden, men överlag har jag mått bra. De jobbiga stunderna har varit hanterbara, och inte varat lika länge. Tidigare har jag ofta blivit helt vilje- och orkeslös när de jobbiga tankarna slagit till, den senaste tiden har jag känt mig nedstämd, men ändå kunnat fungera hyfsat normalt.
Den 23 april blev det lite jobbigare, då var det ett år sen A var otrogen med Henrik första gången. I alla fall första erkända gången. Nästa tillfälle som kan bli jobbigt är skolavslutningen, då är det ett år sen andra otroheten med Henrik. Håll tummarna för mig då.
Nu har jag haft en ganska lång period där jag faktiskt mått ganska bra, utan några större ”återfall”. Skönt.
Igår var det exakt ett år sedan A:s första planerade sexträff med Henrik – den som inte blev av eftersom lillebror blev sjuk. Trodde jag skulle tänka mer på det, men jag glömde bort det helt igår. Kom iofs på det strax innan vi skulle lägga oss, men det kändes inte som om det påverkade så mycket.
Igår kväll grät jag för första gången på riktigt länge. Vet inte hur länge sen det var det kom tårar. Kanske i höstas. Sedan dess har jag mest känt mig uppgiven eller fått ångest, utan tårar när jag haft dåliga stunder.
Blev väldigt konstigt eftersom jag varit på topphumör hela dagen. Vet inte heller varför. Mitt i melodifestivalen kände jag plötsligt hur mitt humör ändrades, och när vi gått och lagt oss grät jag högt och ljudligt. A låg bredvid och smekte mig på armen, fast helt plötsligt slutade hon med det. Vet inte varför. Kändes konstigt. Behövde ju ha henne där liksom för att visa att hon bryr sig om mig.
Idag känns det i alla fall bättre. Håller tummarna för en bra dag!
Eftersom jag tillbringar så mycket tid på tåget lyssnar jag rätt mycket på mp3. Använder sedan en tid min mobil som mp3-spelare, men har varit för lat att uppdatera den med någon större mängd musik. Så i veckan kände jag att jag hade fått nog när samma 30 låtar snurrat runt i mina öron sedan mitten av januari och bestämde mig för att föra över några nya låtar. Var fortfarande för lat för att göra någon riktigt genomtänkt överföring utan nöjde mig med att köra över en gammal spellista från datorn, med låtar som jag vid det tillfället gillade att lyssna på.
Bland dem denna. När jag lyssnade på den sist var det långt innan otroheten, och jag hade inga tankar på att den skulle kunna påverka mig på något sätt. Men det gör den, vilket jag blev medveten om när den helt plötsligt spelades. Hade inte riktigt tänkt på vilka låtar spellistan innehöll innan jag satt på tåget och lyssnade.
Som tur var, var jag på rätt gott humör den dagen, så det hände inget jättedrastiskt. Kan iofs konstatera att jag ibland får en känsla som beskrivs ganska bra i låten. Korta sekunder kan jag känna så. Ilska, eller rättare sagt mikroilska. Som tur är försvinner de sekunderna ganska snabbt, och jag skäms över vad jag känt eller tänkt.
…tog sig ett skutt uppåt idag. Fick resultatet från tentan jag hade för några veckor sen, och jag hade ½ poäng från full pott. Inte illa, om jag får säga det själv. Det kan jag säkert leva på ett tag.
Vet inte riktigt vad som hände igår kväll. Från att ha varit på bra humör hela dagen, vände det helt plötsligt, fast det kom liksom sakta krypande medan vi satt och tittade på TV.
Inatt har jag för andra gången drömt om otroheten. Jag drömde att jag, Bedragen och hennes N gick gemensamt till familjerådgivningen. Vi tre, inte A. Vet inte riktigt varför. Men i drömmar kan jag allt hända.
Idag är jag trött. Hade det inte varit för drömmen hade jag inte trott att jag sovit något alls i natt, men det har jag uppenbarligen. Fast det tog flera timmar innan jag somnade, så det kan nog inte vara så mycket. Får skippa pluggandet idag, och sova på tåget istället.
Bloggtystnaden den senaste veckan beror dels på att jag haft mycket med skolan, men framförallt på att jag faktiskt mått ganska bra. Skönt!
I natt har jag för första gången drömt om något som haft med otroheten att göra. I alla fall första gången som jag kommer ihåg en sådan dröm.
Jag drömde att jag inte konfronterat A om otroheten. Med andra ord – jag visste, men hon visste inte att jag visste. Av någon anledning skulle Henrik sova över hos oss, vilket givetvis var jättejobbigt. Jag hade jättesvårt att hålla masken och jag var inombords jätteledsen. Han skulle tydligen sova i lillebrors rum. Vet inte om det kanske har med att göra att jag höll på att bygga lillebrors rum under tiden A var otrogen och att jag gjorde klart det sista på kvällen efter att jag fått reda på otroheten. I drömmen hade dessutom Henrik festat på lillebrors rum, och förstört. Har ett tydligt minne av att han slitit ut strömbrytaren till taklampan från väggen.
Var av naturliga skäl inte på topp när jag vaknade i morse, men det gick rätt snabbt över och resten av dagen har varit bra trots allt. Hoppas det håller i sig!
Publicerat av Anton 
